Om man uttrycker det snällt skulle man kunna säga att Leiden ville inte att jag skulle lämna landet utan ett "something to remember me about"...
Sista natten bjöd på två brandlarm med obligatorisk utrymmning av huset, pyjamasparty med grannarna på gatan och rökstank i hela huset efteråt.
Tydligen var det två separata bränder, varav den andra startade precis när jag lyckats somna om efter den första.
En sak är säker: Brandlarmet gjorde sitt jobb. Dess volym gjorde att det verkligen inte gick att stanna kvar inomhus.
I morse kom både Anne och Sandra förbi för att säga hej då. Anne tog även med sig min extramadrass som nu ska få bo i hennes gästrum. Och Sandra lovade att ta väl hand om min orkidé som hon adopterade.
Känns väldigt konstigt att åka hem. Längtar verkligen. Längtar efter allt och alla. Familjen, vännerna, lägenheten, kollegorna, svensk mat, att förstå vad de säger på TV... listan kan göras lång. Men även om jag längtar hem så längtar jag samtidigt inte härifrån. Det har haft det jättebra här och kommer även sakna att vara här.
Men, nu är det dags att säga hejdå till Holland - eller i alla fall på återseende - och säga hej hej till Sverige!
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar